fredag 9 november 2012

Gubbmage?

Att det kan vara en sådan utmaning att få fast på träningen igen. Det har nu gått 2-veckor sedan skadan avbröt träningen och jag är bara uppe på någon variant av motionsnivå. Jag får verkligen tvinga iväg mig för att komma upp i tre pass per vecka.

Imorse när jag ställde mig på vågen kom bekräftelsen.
7KILO har jag lagt på mig sedan slutet av augusti.

Nu är det inte förhandlingsbart. Dags att ta tag i detta.

söndag 21 oktober 2012

Att komma igång med träningen igen

Det kan verka så enkelt. Framförallt om man har varit väldigt aktiv tidigare. Dock har jag nu fått smaka på den bittra motsatsen.

 

Sedan foten blev nog bra för att klara belastningen av träning igen har jag börjat skruva igång med både löpning och styrketräning. Det går däremot inte av sig själv. Konditionsmässigt känns det som att 6-veckors vila har fört mig många steg i fel riktning, även om jag samtidigt känner att det snabbt förbättras nu när jag kommer igång igen. Även styrketräningen tar emot och det har inte varit lätt att hitta ork och motivation. Det har blivit inställda pass och pass om har avslutats tidigare än planerat för att kombinationen ork/lust inte har funnits där...

 

Därför känns det nu enormt skönt att vakna upp med träningsvärk i både benen och överkroppen och med känslan av att bara njuta av värken. Jag älskar träningsvärk och nu är den känslan verkligen på väg tillbaka.

 

Hjälp för att få mer motivation

1.

Jag fick bra draghjälp igår av att se vår nya idrottshjältinna Lisa Nordén plocka hem världsmästartiteln. Hon gjorde en grym insats när hon efter en supersäsong placerar sig 4:a i finalloppet trotts att hon spenderat kvällen före loppet på sjukhus med matförgiftning.

 

2.

Att sköta maten är alltid ett bra sätt att bättra på orken och när jag i veckan bestämde mig för att strypa mängden kolhydrater i maten igen kände jag att orken och lusten snabbt infann sig. Bara den enormt sköna känslan att slippa vara kolhydratsvullen kan få mig att dra till gymmet en extra gång.

 

tisdag 2 oktober 2012

5 nya kilometer

Fem kilometer till och den här gången i mycket bättre tempo. Efter ett snitt på 80 i puls och ett tempo på 6min per km kändes det som att all kondis var bortblåst efter förra rundan.

Dock satt samma runda med 80 i snittpuls fint när den idag klarades av i 5.30 tempo.

Nu kan det bara bli bättre!!


söndag 30 september 2012

Yes!!

Det funkade... Kände av lite lätt när skon trycker direkt på området där jag slog i när jag bröt men ingenting i övrigt.

Känslan att få springa igen var helt obetalbar (men jag märker att kondisen har tagit lite semester). Lite blåsvarning nu när fötterna är ovana men om jag smyger igång  lite lätt med 2-3ggr per vecka så bör jag snart vara tillbaka.


Äntligen - Dags att prova på löpning


Ska testa en lugn 5km runda. Hoppas hoppas hoppas att det känns bra...









söndag 23 september 2012

Comeback

Det känns som att träningsuppehållet varat för evigt. Men nu börjar jag sikta ett ljus i tunneln. I veckan var jag nere och körde lite armträning och igår blev det lite bröst och triceps.

Efter så extremt mycket vila borde motivationen vara på topp. Men halva passet igår gick åt till att pusha mig själv att genomföra passet i sin helhet. Det är när man känner såhär som man får lite extra förståelse för de som har svårt att komma igång med sin träning.

Det som räddade mig var endorfinkicken som kom efter halva passet och glädjen och alla positiva känslor med träning sköljde som en våg över mig. Jag studsade på små moln från gymmet och jag kände att lusten verkligen fanns där igen. Idag blir det ryggen som ska få sig en omgång.

söndag 16 september 2012

Stockholm Halvmaraton

Ute och kollade in halvmaran. Så jäkla sugen på att springa. Måste komma igång snart igen. Läk tå läk...


tisdag 21 augusti 2012

Snart dags för tävling

Och jag bryter tån. Det är inte sant. Har verkligen längtat efter den här tävlingen.



torsdag 9 augusti 2012

Triathlonträning Sjöhistoriska Museet

Dags för triathlonträning igen. Förhoppningen inför den hör gången var att jag skulle få till frisimmet och se vilken tid detta kunde ge.

Bra att ha ordning inför växlingen


Simning
Mycket deltagare skapade hyfsad trängsel vilket naturligtvis är guld värt då detta måste övas in inför kommande tävlingar. Dock fick jag en kvittens på att jag långtifrån är färdig med min simträning. Jag fick igång frisimmet i starten och det flöt riktigt bra de första 20metrarna. Därefter kom jag ikapp tre stycken som simmade bröstsim i bredd. Jag var inte snabb nog att på ett smidigt sätt runda dem och jag blev tvungen att sluta med frisim då jag var något snabbare och simmade in i dem med den stilen. Blev lätt stressad av hela situationen och började med någon variant av oekonomisk bröstsim. Vilket resulterade i ungefär samma tid som tidigare på de 400metrarna som simningen var.

Redo för simning



Slutsatsen jag kan dra är att jag simmar fortare med frisimmet redan nu men jag måste lära mig att hantera det i trängseln som uppstår i starten. Nu är jag alldeles för beroende av att fokusera på att simma rätt och få till andningen och det blir lite för mycket när jag skall ta hänsyn till alla andra också.

Våtdräkt av

Hjälm på

Mattias gör sig redo för cykling



Cykling
Regnet öste ner under hela passet ( som vanligt den här sommaren) vilket resulterade i att man fick ta det lugnare i kurvorna. Trots detta snittade jag nästan 31km/h vilket jag är klart nöjd med.

Löpning
Löpningen gick bra på slutet och det var som vanligt ett väldigt kul pass.

Mattias nöjd efter avklarat pass

Trött och nöjd

fredag 3 augusti 2012

MAF test nr 1

Första MAF testet avklarat
Perfekt löparväder med lätt solsken och lagom temperatur. Jag är inte super fan av att springa runt runt på bana, men det är praktiskt att ha en bana runt hörnet när jag ska göra ett test som inte skall påverkas av eventuella nivåskillnader.






Det kan vara svårare än man tror att hålla ett tempo så att inte pulsen går upp eller ner för mycket. Dock lyckads jag hyfsat och snittet under testet hamnade på 148slag/min eller 77% av maxpuls.

Hastigheten blev 5:35  och distansen kom upp till 7,17km under testets 40min.

Nu är det bara att träna på och se hur utvecklingen har gått om en månad.




tisdag 31 juli 2012

Nätshopping Wiggle

Som den prylfantast jag är så var jag naturligtvis tvungen att skaffa mig lite ordentlig Triathlon utrustning. Efter en hel del surfande och genom att ställa lite fågor till diverse utövare har jag kommit fram till följande...

 

Jag har ingen aning om ifall man skall köra delad Triathlondräkt ellet en hel!

 

Vissa menar att den delade ger fördel vid toabesök...

Vissa att den hela är mycket bättre vid simning, både med och utan våtdräkt...

 

Wiggle hade lösningen

Att nätshoppa hos Wiggle kan verkligen göra en glad. Med en prislapp under halva summan mot nätbutiker från Sverige så kunde jag fatta ett enkelt beslut. Jag provar båda varianterna och kan i lugn och ro skapa mig en egen uppfattning.

 

Efter fyra dagar hade jag mitt paket hemma

  • Long Distance Tri-suite (ville ha en riktig cykelkudde)
  • Active modellen som delad
  • Racebelt till nummerlapp (inga mer hål i tröjorna)
 

Allting till ett billigare pris en en Tri-suite i sverige.

 

söndag 29 juli 2012

Lyrestad Triathlon

När vi ändå var i Värmland över helgen passade vi på att se Mattias köra sin första Triathlontävling.

Simning och cykel i Karlstad

Det går framåt
Tobbe och jag hade planerat in en liten träningsdate när jag ändå befann mig i Värmland i helgen. Mitt knä är inte helt återhämtat från maran och Sommartåget så beslutet föll på ett kombopass med cykel och simning.

Vi utgick från Tobbes hem norr om Karlstad och cyklade drygt 15km ner till Skutbergets träningsanläggning vid Vänern. Där mötte Petter upp oss för att ta ett simpass i Vänern. Träningsförhållandena var perfekta med bojar som markerade en uppmätt bana och gick utmed strandkanten.

Precis när vi kom ner till Skutberget kom det en rejäl regnskur men vad kan slå en våtdräkt under sådana förhållanden?

Petter redo att köra 8:or om oss i simning

Perfekt klädda för vädret?


Framsteg
För första gången så upplevde jag att simningen faktiskt börjar sitta. Jag klarade av att simma frisim stora delar av banan och fick till andningen riktigt bra. Jag måste erkänna att jag inte varit superroad av simningen men idag kände jag att det faktiskt var riktigt kul. Framsteg har ju förmågan att göra saker lite roligare. Då jag ändå tänkt spara lite på knät så kommer jag att satsa hårt på simträningen under nästa vecka så att jag sätter tekniken ännu bättre.

Hemfärd i skyfall
Med facit i hand skulle vi nog ha behållit våtdräkten på. Under hemfärden öppnade sig himlen helt och den regniga svenska sommaren visade åter sitt ansikte. Sjukt skönt med en varm dush på det.

fredag 27 juli 2012

Marathon på LCHF

Att träna på en kolhydrat fattig kost har jag ju redan konstaterat som möjligt. Enligt förstå sig påarna så har vi två stycken "motorer" i kroppen. En kolhydratmotor som används när vi behöver snabb energi och en fettmotor som används när vi behöver långvarig energi.

Efter att ha läst LCHF & Träning så provade jag därför både inför Stockholms Jubileumsmaraton och senast nu Sommartåget att träna upp fettmotorn så mycket som möjligt genom att äta så strikt LCHF kost  och sedan göra en enstaka kolhydratuppladdning genom ett mål kvällen före.



Teorin bakom detta skulle då vara att glukoslagret fylldes upp, medans nattens fasta och kolhydratfri frukost innan loppet åter trimmar igång fettförbränningen nu när kroppen börjar bli bättre på att använda fett som bränsle.

Under själva loppen tillförde jag inga kolhydrater alls före 28km på Maran och 18km på Sommartåget. Jag vet inte hur mycket som var mentalt och hur mycket som faktiskt var ett resultat av att kroppen svarar på kostupplägget men jag har aldrig känt mig så pigg på långpass som jag gjorde under dessa båda lopp/pass. Jag upplevde aldrig att jag hade dåligt med energi och den berömda "väggen" som skall infinna sig runt 30km på maran hade någon glömt att placera ut.

Jag Lena och "Stål-Mirre" tätt följda av årets beachkille...  på Sommartåget 2012


Jag tror att det verkligen kan vara ett upplägg som passar min träning och jag ser fram emot att fortsätta att träna upp min fettmotor.

onsdag 18 juli 2012

MAF Test

Om man gillar det man gör så är det oftast inga problem att motivera sig. Dock kan nog alla känna att motivationen tryter ibland. Då kan det vara bra att mäta sina träningsresultat så att man faktiskt får en kvittens på att det man gör fungerar.

Jag har jämfört hyfsat likvärdiga pass och på det viset försökt att bilda mig en uppfattning av hur mycket konditionen har förbättrats. Planerar nu istället att genomföra ett test varje månad för att verkligen få en utvecklingskurva.

MAF
MAF står för "Maximal Aerobic Function" och bygger på en formel som Dr Phil Maffetone skapade under 80-talet. Phil Maffetone har jobbat med många kända profiler inom konditionsidrott, bl.a Mark Allen och Lance Armstrong så han har troligtvis väldigt bra koll på hur man utvecklar konditionen.




180 formeln
Börja med att dra av din ålder från 180. (180-din ålder)

Modifiera resultatet beroende på din fysiska status

  • Om du helt saknar träningsbakgrund och eller har hälsoproblem drar du av 10
  • Om du har tränat upp till 2år men blir ofta sjuk, alternativt är frisk men saknar träningsbakgrund drar du av 5.
  • Om du har tränat upp till 2år utan problem och sjukdomar gör du inget med värdet.
  • Om du har tränat i mer än 2år utan problem och ser stadiga förbättringar lägger du till 5.
  • Om du tävlar på elitnivå lägger du till 10



Utför testet varje månad
Testet skall utföras uppvärmd på en så flack bana som möjligt. Förslagsvis en löparbana. Personligen tänkte jag använda Kristinebergs IP.







Tanken är nu att springa så nära resultatet från formeln ovan under 40min och dokumentera distansen. Om konditionen förbättras så bör distansen (och därmed tempot per kilometer) förbättras.

Mitt MAF-värde
180-35+5=150

Jag skall alltså springa i 40minuter med 150pulsslag i minuten, vilket ger ca 78% av min maxpuls.

måndag 16 juli 2012

Jubileumsmarathon 2012


Där satt den!

Stor skillnad mot förra Maran. Bara att se solen genom fönstret på morgonen fick humöret att bli på topp.

Tobbe kom förbi redan dagen innan och vi tryckte en rejäl frukost. Han körde kolhydrat varianten medans jag körde ägg, majonäs ost och omelett.

Efter en hund promenad och några koppar kaffe började jag känna mig riktigt redo och vi hoppade på T-banan mot Stockholms Stadion där starten skulle gå.







Det vackra vädret höll i sig och de enstaka molnen som då och då skymde solen gjorde bara löparvädret optimalt.







Startgrupperna slussades in en efter en på stadion och det var en riktigt skön känsla att stå bland alla taggade löpare och vänta på starten.











En rejäl knall 
15st gamla musköter står för start skottet och klungan börjar långsamt att rulla ut från Stadion. Vidare ut på Valllhallavägen med sikte på Universitetet. Efter ca 1km når vi en rejäl utförslöpa och jag och Tobbe kan inte låta bli att börja spekulera i hur denna kommer att kännas åt andra hållet med 3,9mil i benen.

Jag känner mig riktigt pigg men beslutar nu att hålla mig till planen att ta det lugnare första halvan av loppet. Pulsen skall ligga mellan 75%-80% av maxpuls och tempot skall ligga runt 6min per kilometer.

Tobbe känner sig pigg (och har ju en tidigare Maratontid han vill slå) så han börjar öka efter 3km och drar iväg. Det är klart att det känns sjukt jobbigt att se hans rygg dra iväg. Särskilt som jag känner mig såpass pigg som jag gör. Men nu skall planen följas.

Utifrån den uppladdning som jag har gjort så bör fettförbränningen vara i full gång och för att inte störa den med insulinpåslag tänker jag hålla mig i det längsta innan jag börjar smutta på sportdrycken i bältet. Om jag känner att orken finns siktar jag på att dricka enbart vatten de första 3milen.

10km
Drygt en mil avklarad. Orken är fortfarande på topp och de senaste kilometrarna har krupit ner i tid. Känner dock av lite i höften på samma sätt som under förra Maran. Först "kände jag bara av den" men sedan började värken att öka. Det får inte gå åt skogen den här gången också så något måste göras. Jag testar att flytta bak fotisättningen och landa lite mindre på framfot och landa lite med på mellanfot och häl och faktiskt släppte smärtan i stort sett helt direkt.

15km 
-Hallå!!

Jag är just på väg ut från en vätskekontroll och döm om min förvåning när jag helt plötsligt har Tobbe bredvid mig igen. Han är dock inte i toppskick och har inte gått så fort som jag trodde de senaste kilometrarna. Han repar dock nytt mod och hänger på så vi ger oss iväg mot vändpunkten i ett ok tempo. Jag känner mig grymt laddad, energin är på topp och höften funkar. Snart är vi uppe och vänder i Norrviken.





Nu kan vi börja ladda hemåt och börja sikta på målet. En rejäl ström av löpare möter oss och det känns bra att se många av de vi möter med tidigare starttid än vad vi hade.

Tyvärr kommer vi inte långt innan det tar stopp för Tobbe.

- Jag måste gå lite och dricka, kör du.

Jag vet hur det där känns, jag fick ju släppa honom på Stockholm Marathon. Ingen höjdare.



Nåväl pigga ben fortsätter att beta av kilometer efter kilometer, runt 2,7börjar jag dock känna av att benen blir lite stummare. Kanske snart dags att ge kroppen en lite sockerkick.

2,8 - Dags för glass

-Gratis glass på vänster sida! 

En stor glassfrys utplacerad på trottoaren?? Skyndar mig fram och får tag på en Magnum. Förmodligen en av de godaste glassar jag har ätit. Kroppen känns stark och jag springer hyfsat obehindrat med min glass i munnen. Kan bara tänka mig hur det ser ut :-)




32km
Nu börjar det faktiskt ta emot lite, börjar känna lite krampkänning både i vader och lår. Stannar och strecthar och börjar nu dricka av den medhavda sportdrycken. Inte för att jag känner ett behov av socker. Orken finns där men lite salter och mineraler kan hjälpa mot krampen i musklerna.

De kommande kilometrarna följde ungefär samma mönster, nu börjar jag fatta hur kuperad banan egentligen är och det blir lite pause och stretching på varje vätskekontroll. Men att hålla krampen borta när det hela tiden går upp och ner är inte lätt.

37km
Grym känsla att passera förra marans brytpunkt.



39km
Här kommer den, lång och seg och precis som vi pratade om för snart fyra timmar sedan. Den här backen känns. Jag ville verkligen springa uppför hela men de sista 50metrarna blev ändå lite lufsande.

40km
Framme, vilken grym känsla att komma in å Stadion igen, känna det sviktande underlaget från löparbanan under fötterna och höra all publik samt musiken.



Valet fanns framför ögonen

Vänster för att springa en hel mara 42195m
Höger för att springa Jubileumsdistansen 40085m

Det är klart att jag skall springa en hel mara. Benen känns lätta utmed långsidan och ut från stadion. Jag slänger några ord med en polsk kille som också får upp lite extra glöd inne på området men tyvärr viker han sig direkt när vi kommer ut igen. För ont, jag känner igen det där.

Cykelvägen bakom stadion är delad på mitten med avspärrningsband, det skall ju bara springas en ynka kilometer för att sedan vända och springa tillbaka. De måste ha mätt fel, det här måste vara världens längsta kilometer. Den tar ju aldrig slut och den går nedför. Det innebär att det straxt går uppför.

Äntligen vändpunkt, två killar sitter i gräset, den ena spyr. Så nära men ändå så långt ifrån. Kom igen nu!

Ger på uppför backen. Kramp!!! Går några steg och springer igen. Nu går det bättre och jag kommer ikapp två killar som kämpar sig framåt.

-Jag kommer aldrig mer att göra om detta.
-Det kommer jag, om jag lever om hundra år.

De stannar och börjar gå. Jag får lite extra energi av att ha mer energi än andra. och snart ser jag åter stadion framför mig. Skall föreviga den här känslan som kommer att vara så skön. Knäpper på filmning på kameran.







4.16

Känslan är obeskrivlig. Att få sätta sig på huk och bara slappna av. Det finns inte mycket som går upp emot den här känslan. Ingen drömtid men nu har jag iallafall en tid att slå och med tanke på hur kuperad banan var så känns det enormt skönt. Det var ju trots allt rejält många fler höjdmeter på denna är på Stockholm Marathon.





Skumpa
Såhär brukar det inte se ut efter de vanliga loppen... Skål!!